BLOGG - musik & mellanrum

Vad jag gör, min syn på livet och saker jag gillar

2019 > 05


Från och med nu hittar du mig på www.karinericssonback.se
Denna blogg och hemsida i övrigt kommer inte att uppdateras mera.
Vi ses på min nya kajplats, välkommen!
//Karin
 

...för jag preppar inför flytt! Min webbsida och blogg ska få en ny kostym och det kommer att ske inom några dagar bara. Så jag tar en bloggpaus. Saknar du mig finns jag på
Instagram @karinericssonback
och
Facebook @karinericssonback

Nu ska jag kirra en termosmugg med kaffe, samla ihop noterna och dra iväg till Björnlunda kyrka - dags för sista repetitionen innan konsert nästa vecka med mina kör-änglar. Så kul! Kom och lyssna om du har möjlighet.
Mer information om kören jag driver i Gnesta hittar du här >>
 
Etiketter: admin, sång

Om ett stämband - DEL 1 hittar du här >>

Dagarna efter den första operationen minns jag knappt. Jag gjorde inte många knop eftersom jag var påverkad av medicinen som skulle påskynda läkningen av mitt stämband. Få det att kicka igång igen. Jag vilade, gjorde fysiska små övningar för att inte min hals och nacke skulle stelna till efter operationen, käkade isglass och soppa. Jag medicinerade tre gånger per dag och vid varje tillfälle blev jag sängliggandes i minst en timme då mitt blodtryck sjönk, jag blev darrig, ostadig och mådde illa. Ligga still och blunda var det enda jag kunde göra.

Knappt två veckor efter operationen fick jag feber och min hals svullnade upp. Jag åkte in till Karolinska och fick träffa en jourläkare som satte mig på en kur antibiotika. Det var helg och kirurgen som opererat mig var inte i tjänst. Blev hemskickad och ombedd att återkomma efter helgen. Antibiotikan hjälpte inte alls. Två dagar senare blev det en ny tur till Karolinska och denna gången blev jag inlagd eftersom min hals var ännu mer svullen och det behövde utredas varför.

Den avdelning jag egentligen tillhörde var fullbelagd så jag blev inbokad på patienthotellet. Men efter att jag varit en hang-around patient på diverse provtagningar under några timmar bedömdes jag behöva mer tillsyn än vad patienthotellet kunde erbjuda så jag blev inskriven på en avdelning för cancersjuka patienter. Fick dela rum med en kvinna som var riktigt, riktigt illa därann. Hon var sällskapssjuk och jag minns att jag tänkte att är det nån gång läge att jag bjussar på mig själv så är det nog nu. Så vi pratade om ditt och datt, hon om sin historia, jag om min. Ett möte i natten. Värmeböljan hade nyss dragit in över Sverige och vi blev välsignade med en surrande bordsfläkt. Vi slumrade emellan blodtrycksmätningar, benmassage och stödstrumpepåtagning. Jag önskar så att det gick väl för min rumskamrat, att hon repade sig från sin helvets-jävla-skit-cancer.
 

Efter en lång och mestadels vaken sjukhusnatt kom det på förmiddagen en öron- näsa- halsläkare till min säng. Hen hade med sig ett mobilt kameraverktyg för att kunna undersöka mina stämband. Och det såg bra ut - båda stämbanden rörde på sig och det såg inte ut att finnas några permanenta skador. Det beskedet. Den lättnaden. En stor sten lossnade från mitt hjärta! Det bestämdes raskt att jag kunde sluta ta den jobbiga medicinen och på mindre än 6 timmar kände jag mig mycket piggare.

Men. Min hals var fortfarande svullen och vid en ultraljudsundersökning senare på dagen så visade det sig att den halva av sköldskörteln som fanns kvar löpte amok. Jag hade en form av tyreoidit, en inflammation som gör att sköldkörteln släpper ut upplagrat hormon. Ett sista flämtande försök till att vara produktiv. Eftersom mina stämband var igång igen bestämdes att en andra operation, för att avlägsna resterande delen av sköldkörteln, skulle äga rum den 14 juni.

Jag levde i nån slags förnekelse över att jag skulle operera mig en gång till. Alla runt ikring mig försökte vara peppande och på-hejande men det bet inte på mig. Jag var såklart glad för att mina stämband fungerade igen men jag kände stor oro och hade ångest över att något skulle hända även under den andra operationen.

Men det gjorde det inte. Andra operationen gick bra och redan dagen efter kände jag att denna återhämtning kommer vara så mycket enklare än den efter första operationen. Ingen jobbig medicin som ställde till det med mitt mående, stämbanden var intakta, det kändes så mycket lättare att blicka framåt. Utåt. Uppåt!

Jag kommer skriva en tredje del om mitt stämband. En del om rehabilitering, hur jag hittade tillbaka till min röst och de fantastiska människor som hjälpte mig på den vägen.

Nu tar bloggen helg, tjing!

Bilderna i inlägget kommer från Pixabay.
 

OM KARIN

Sångerska, musiker och pedagog. Mångfacetterad dalkulla med bopålarna nedslagna i myllan på den sörmländska landsbygden.

Jag började sjunga innan jag kunde prata och har aldrig slutat. Inom mig sjunger jag mest hela tiden. Jag sjunger själv och jag sjunger med andra. Jag har stått på scen sen tidiga tonåren och haft sång och musik som yrke i 20 år.

I bloggen delar jag med mig av mitt arbete som frilansande inom musikbranschen, förmedlar min syn på livet och sånt jag gillar.
I mitten av 2018 drabbades jag av stämbandsförlamning i samband med att min sjuka sköldkörtel (Graves sjukdom, hypertyreos) skulle opereras bort. Efter ett oväntat långt sjuk-break på över ett år tar jag nu nya tag. Känner mig mer inspirerad än någonsin förut!

            UTBILDNING

Kungliga Musikhögskolan 1998-2002
Musikerutbildning, sång
Institutionen för folkmusik

Kungliga Musikhögskolan 2002-2004
Pedagogisk påbyggnad, sång
Institutionen för folkmusik

      SKILLS & UPPDRAG

Sång
Kulning & lockrop
Fiol, autoharpa och piano
Körledare, dirigent
Sångpedagog & sångcoach
Musikkomposition & musikarrangering
Projektledare

Uppdrag i urval:
Turnéer i Europa, Asien, USA
Galor i Blå Hallen & Gyllene salen
Polarprisgalan, TV- och radio
Skivinspelningar

Följ mig på Instagram:

Ett tillfälligt fel har uppstått med Instagramflödet. Var vänlig försök igen senare.

Följ mig på Facebook:

Senaste inläggen

Arkiv

Etiketter

Länkar