Det är solsken, några flugor surrar på fönsterbrädan där jag sitter och skriver, jag har en kaffekopp nära mig och jag känner tydligt att det är dags för fredagstipset! Idag får ni ta del av något jag önskar att jag kommit på tidigare i livet. Eller jag har förresten inte kommit på det själv. Snappade upp idén nånstans ifrån jag inte minns - men nu är det i alla fall verklighet här hemma hos mig. Det ger en så god och lyxig känsla på bara några sekunder...
 

Jag har puttat i kardemummakärnor i en kryddkvarn! Kanske har var och varannan människa detta hemma men jag har då inte upplevt det förut. Så nu förgyller jag framförallt mitt kaffe med några rediga drag men detta hack funkar på fruktsallad, mackan, gröten, filen osv. Flott är bara förnamnet! Jag pimpade min mumma-kvarn med små stickers för jag har en likandan kvarn för svartpepparn. Vilket jag blev varse om häromdagen då jag drog i rejält med svartpeppar i kaffet. Mina ungar höll på att skratta ihjäl sig! :D Smartast är kanske att ha helt olika kvarnar för att undvika pepparchock.
 

Ser grusigt ut men är mycket gott. Jag låter kvarnen mala ganska grovt för då kan man liksom mumsa lite på kardemumman. Önskas kaffe deluxe på riktigt då fyller jag på med en skvätt av min egna mandelmjölk också. Så förflyttar jag mig till kaffehimmlen.
Nu hoppas, hoppas jag att våren håller i sig under helgen och att det kan bli läge för flera koppar kaffe utomhus.
Ha det gött, tjing!
 
Etiketter: tips recept

Det här är ett av mina allra första minnen. Jag är fem år och Carola har vunnit melodifestivalen. Den gula tröjan är made in Italy, 100 % akryl. Byxorna har antagligen min mamma sytt och sandalerna, med klack, införskaffades på NK i Stockholm för dyra pengar. Jag hade fått en bättre begagnad ask blå ögonskugga och läppstift av min faster Eva. Men viktigast var självkart mikrofonen och att jag fick sjunga. Uppflugen på min pappas egentillverkade pingisbord nere i källaren i vårt hobbyrum, höll jag hov.

Som jag minns det, kände jag redan 1983 när jag var fem år, att sång var min grej. Jag var väldigt reserverad mot allt och alla när jag var liten. Sjukligt blyg helt enkelt. Lekte helst själv och uppskattade redan då att vara ensam. Men när det kom till sång, då ville jag att andra skulle lyssna. Framförallt lyssna - titta på mig var en annan sak. Ibland hade jag konsert inne på mitt rum och publiken fick snällt sitta ute i vardagsrummet och spetsa sina öron för att höra min sång. Uppfylld av koncentration och musikmagi kände jag mig hel när jag ensam, i mitt rum, sjöng för hela världen.

En annan viktig händelse kom några år senare. Det var sommar, sol och jippot Tisdagskul gick av stapeln i Rättvik. Ett gäng ungdomar, rätt många år äldre än mig, hade något slags framträdande - jag minns inte exakt vad de gjorde. Men jag kommer ihåg vad jag tänkte. Det där vill jag också göra! Där och då insåg jag, för att ta mig upp på scenen behövde jag krypa ur min bubbla som jag så gärna ville vara i. Ta för mig mer och visa hela mig.

Lite i taget klev jag utanför min komfort-zon och det stod inte på förrän jag propsade på att få spela och sjunga solo när musikskolan i Rättvik hade en konsert i kyrkan. Och det var något jag gått och laddat för själv, när det var 10 minuter kvar tills konserten skulle börja stegade jag fram till dåvarande rektorn och sa - hörrudu, jag tänkte sjunga den här! -  och visade upp noterna. En stund senare satt jag vid flygeln och sjöng och spelade "Music of the Night" ur Fantomen på operan för en fullsatt kyrka.
Goal!
 

Självklart har jag kvar min gula Carolatröja, den har en hedersplats i min studio. Den påminner mig om hur fenomenalt grundad jag är i mitt livs val - att jag redan vid fem års ålder kände att det vilade något magiskt över att sjunga. Att jag har valt att ägna mig helhjärtat åt sång, använda min röst. Jag är väldigt glad att tröjan finns kvar hos mig. Den peppar mig när jag behöver det och den får mig att våga ta stora språng och anta nya utmaningar.
 

Tack till Carola, tröjan och mitt 5-åriga, blyga jag, som vågade våga blomma.
<3
 

Igår jobbade jag med låtar jag kommer framföra på min ny-premiär. Av mig själv. Som sångerska. Senaste gången jag sjöng offentligt på en konsert var 3 december 2017 i Tyskland. Så ja, detta blir speciellt för mig och naturligtvis har jag sett till att välja min scen med omsorg. Natten mellan påskafton och påskdag sjunger jag vid midnattsmässan i Gryts kyrka i Stjärnhov, Gnesta. En mässa som går från mörker till ljus. Kyrkan kommer vara nedsläckt sånär som på några få tända ljus. Sedan återvänder ljuset under mässans gång.

Jag kommer sjunga krusiga koraler, kärleksfulla ballader, sånger jag aldrig sjungit förut och sånger som har funnits med mig länge. Personligen blir det en manifestation för mig själv. Pånyttfödelse låter klyschigt men va faan - jag har repat mig från sjukdom och stämbandsförlamning! Jag tar mig rätten att pånyttfödas i en vacker kyrka med fin akustik, förhoppningsvis omgiven av nära och kära. Från mörker till ljus!

Några ordentliga hits blir det - t ex You raise med up/Rör vid min själ. Alltid lurigt att göra berömda och älskade sånger tycker jag så den fick sig en omgång idag. Jag letar efter min egna ton i den, att hitta kraften men samtidigt behålla sprödheten och det genialt enkla som vilar över melodin. Vill du höra den färdiga versionen får du komma till Gryts kyrka, på min Facebook-sida finns ett work-in-progress klipp att kika på.

Välkommen att gilla mig på Facebook! >>
 

Fredag igen och självfallet kommer det ett fredagstips! Trots att jag har en sjukling här hemma hos mig så har veckan rivits av i en rasande fart. Jag har, peppar peppar, lyckats hålla mig frisk från förkylning och hosta i över ett år nu. Vilket är en lång period för att vara mig. Tänker att en anledning till mitt uppbyggda immunförsvar är maten jag äter och såklart att jag inte rört mig så mycket ute bland folk senaste året. Men barnen gör ju det, kommer hem och trynar på mig och sprider både det ena och det andra. Men det biter liksom inte tag. Lite småsnuvig har jag varit men inte ont i halsen eller annat jobbigt.

Så, vad äter jag då? Jo, det är mycket enkelt. En av de grödor jag använder som grund i min kost är grönkål. Varje dag, i någon form, äter jag dessa fantastiska blad. Idag fick de gå i en panna med lite kokosolja och samsas på tallriken med kyckling och små bitar mozzarella. Perfekt lunch!
 

Jag har hög värme i pannan, i med lite kokosolja, vänd snabbt runt, salta lite och ta-da, färdigt att inmundigas. Så gott, flott och enkelt!

Vill du levla upp grönkålen ytterligare - prova detta recept, du kommer inte ångra dig, jag lovar. Jag gjorde salladen för första gången i julas och alla som smakade baxnade och ville ha receptet. Sånt gillar jag! Och vänta inte till nästa jul utan kör på bara, smakerna passar närsomhelst. Grönkålen har en lång säsong eftersom den kan skördas även under vintern vid kyla och snö.

Ha en fin helg, med eller utan grönkål, tjing!
 
Etiketter: tips recept

Idag är jag hemma med mitt minsta barn som hostar och hackar. Men minstingen, lillebror i familjen, är inte så liten längre. Faktiskt är han så stor att han fick vara själv hemma när jag drog iväg på ett möte på förmiddagen. Jag har tre olika konsertsamarbeten med Daga församling i Gnesta kommande månader och både ditt och datt avhandlades. Vad skönt det är med verkliga möten, en motvikt till allt man avhandlar per epost och telefon. Tankar och beslut blir mycket tydligare. Och så är det trevligt att träffa andra människor ibland - tycker till och med jag som har svart bälte i att älska ensamhet! Ska skriva ett blogginlägg snart där jag snickisnackar om ensamhet och hur det kommer sig att jag trivs så bra med att vara själv.

När jag kom hem efter mötet fixade jag lunch till mig och mitt hostande barn och sen har jag tillbringat eftermiddagen med att snickra ihop flera konsertprogram och gått igenom tonarter på sånger jag behöver öva in. En arbetsinsats som passade som handen i vanten för mig just idag, då det hemmavarande barnet pockat lite på uppmärksamhet då och nu.
 

Nu ska jag dra på mig vantar och gummistövlar och ta en språngmarsch ut till postlådan. Tjing för idag, på fredag kommer - surprise - FREDAGSTIPSET!
 

KARIN ERICSSON BACK

Sångerska, musiker och pedagog. Mångfacetterad dalkulla med bopålarna nedslagna i myllan på den sörmländska landsbygden.

Jag började sjunga innan jag kunde prata och har aldrig slutat. Inom mig sjunger jag mest hela tiden. Jag sjunger själv och jag sjunger med andra. Jag har stått på scen sen tidiga tonåren och haft sång och musik som yrke i 20 år.

2011 drabbades jag av Graves sjukdom (hypertyreos) för första gången och 2017 var det dags igen. Sedan mitten av 2018 lever jag utan sköldkörtel. Ett nytt liv.
Nu bloggar jag om hur det är att komma tillbaka efter ett mycket "dimmigt" år.
 

Följ mig på INSTAGRAM:

Senaste inläggen

Arkiv

Etiketter

Länkar

utbildningar

Kungliga Musikhögskolan 1998-2002
Musikerutbildning, sång
Institutionen för folkmusik

Kungliga Musikhögskolan 2002-2004
Pedagogisk påbyggnad, sång
Institutionen för folkmusik

Om Karin

skills

Sång, kulning och lockrop
Fiol, autoharpa och piano
Körledare & dirigent
Sångpedagog och sångcoach
Musikarrangering
Projektledare och regissör
 

rötter

Född och uppvuxen i Rättvik vid Siljans strand. Föll hårt för folkmusiken i Bingsjö 1990 och köpte en fiol. Så började det. Så har det fortsatt.

uppdrag

I urval:
Turnéer i Europa, Asien, USA
Galor i Blå Hallen & Gyllene salen
Polarprisgalan, TV- och radio
Skivinspelningar