Sommaren 2011, veckan efter midsommar, jobbade jag med Låtläger Sörmland.
Ett 40-tal ungdomar, kursgård, fantastiska kollegor, folkmusik i massor, strålande väder, bad, god mat - rätt perfectemundo kort och gott. Jag undervisade i sång och ensemblespel men helst ville jag tillbringa tid i kylrummet innanför köket. Något var fel. Jag var ohemult varm och trött men hade ändå svårt att sova. En pulserande, tryckande känsla kom inifrån mig själv och kylrummet var räddningen. Svalt, mörkt, tyst.

Låtlägerveckan tog slut och jag kom hem och vilade. Hade inga måsten men var ändå grymt stressad. Över vad? Jag förstod inte. Några veckor senare drog jag till Spanien med familjen. Där tillbringade jag mest tid i sovrummet med alla gardiner fördragna.
Nu hade huvudvärken from hell tillkommit och hjärtklappning. När vi var på väg hem till Sverige fick jag ett utbrott på flygplatsen när vi stod i boarding-kön. Jag ifrågasatte med hög röst och fäktande armar ventilationen och den uppenbara avsaknaden av air-condition. Jag var så varm. Arg. Och omänskligt trött, seg och ofokuserad men ändå stressad.

Märkligt nog så sökte jag inte vård direkt när jag kom hem. Vi for istället vidare till Dalarna för att hälsa på min släkt. Några dagar in på besöket märkte jag sent en kväll att min puls var väldigt hög. Vad jag än gjorde gick den inte ner, låg på 130 slag/min.
Morgonen därpå åkte jag in akut till Mora lasarett för undersökning. Läkaren jag träffade misstänkte hypertyreos (överproduktion av sköldkörtelhormon) direkt men hänvisade mig till vårdcentralen för provtagning.
 

Efter besök på vårdcentralen fick jag betablockerare för att ta ner min puls och order om att vila. När jag kom hem till Gnesta blev jag inskriven på Medicinkliniken vid Nyköpings lasarett. Där fick jag diagnosen Graves sjukdom - mer info här >>

Medicinsk behandling rullade igång i tablettform med Thacapzol. Thacapzol "stänger av" sköldkörteln och produktionen av hormon. Efter några veckor fick jag börja ta Levaxin som är syntetiskt framställt sköldkörtelhormon - tyroxin, T4. Jag fick fortsätta ta betablockerare ett bra tag då mitt hjärta fortsatte rusa och pulsen var väldigt hård.

I dryga två år medicinerade jag med Thacapzol och Levaxin. På dessa år sjönk de antikroppar som min kropp själv börjat producera ner till nästan noll-strecket. Jag gick av medicinerna, fick gå på täta provtagningar för att kolla mina hormonnivåer och mina värden höll sig där de skulle. Jag var frisk.
 

Vi är idag många människor som lever med sjukdomar relaterade till sköldkörteln.
En del får hjälp och blir friska. Andra kämpar hårt för att råda bot på det som är fel. Sköldkörtelförbundet driver kampanjen De vårdlösa som syftar till att belysa den problematik som finns inom vården av sköldkörtelsjuka i Sverige idag. 92 000 mår dåligt trots behandling och 46 000 är för sjuka för att arbeta. Det finns också ett stort mörkertal av människor som lever med hormonavvikelser utan att veta om det.

---> Har du någon i din närhet som har problem med sköldkörteln eller är du själv drabbad? Berätta gärna din historia för mig om du vill! Använd kommentarsfältet eller posta direkt till mig under kontakt, överst på sidan i menyn.
 

En grej jag har ägnat mig åt under mitt utan-jobb-år är att hitta ett smart och effektivt sätt att strukturera upp mitt arbete på. Som frilans har jag ständigt flera projekt att styra upp och det har tidigare varit mer regel än undantag att mina veckor blir överbokade av jobb. Det här är inte exklusivt gällande för oss frilansande varelser - det är ett samhällsproblem i stort. Och de flesta tycker att det är roligare att säga ja än nej.
Hur få tiden att räcka till det man vill och behöver?

Min nya mall för att planera in mina arbetsuppdrag har fått rubliken ”En rimlig vecka”. I korthet går det ut på att en obokad vecka inte har någon färg alls i min jobbkalender. Bokar jag in något blir veckan gul. Allteftersom veckan fylls på ställer jag mig frågan om det är rimligt att boka på mer. Jag lägger in tid för återhämtning och även inhämtning - alltså att jag ser till att ha utrymme för vila INNAN jag ska prestera och leverera, inte bara efteråt. När en vecka känns fylld markerar jag den grön och grönmarkerade veckor är fullbokade veckor. Då ska där inte bokas in fler uppdrag.

Ska bli spännande att se hur denna idé fungerar i praktiken. När jag tittar tillbaka i min kalender för tidigare år ser jag att många veckor är HELT SJUKT orimliga. Jag fattar inte hur jag pallade med. Eller det gjorde jag ju inte heller - jag blev sjuk. Inte bara en gång, utan två. Mer om det imorgon.
 
Foto: Patrik Bonnet
Foto: Patrik Bonnet

Jag kommer jag ä n t l i g e n återförenas med mina kollegor i Irmelin senare i veckan! Maria Misgeld och jag träffades i höstas över en kopp kaffe men Eva Rune har jag inte träffat på över ett år. Jisses! Men vi har självklart snickisnackat i telefon.
På fredag är målet fixa nya pressbilder i Stockholm och det är Patrik Bonnet som fotograferar - han har även fotat bilden ovan, från en konsert i Sofia kyrka, Stockholm.

—> NYHET! Jag får titt som tätt förfrågningar om jag ger några kulningskurser - och ja, nu har jag äntligen ett gäng tillfällen på gång! Inga förkunskaper krävs, bara lust till att ropa, locka, kula och använda rösten.

4 maj håller jag i en workshop i Stockholm på Kulturama,
info och anmälan här >>

3-4 juli håller jag kurs i Boda, Rättvik kommun, under Musik vid Siljan-veckan.
Anmälan har inte öppnat ännu, uppdaterar med länk så snart den ligger uppe!

Ev kommer ett tillfälle till under maj 2019 i Sörmland men har inte fått klart med det ännu, uppdaterar så snart jag vet.
 
Foto: Anita Hedlund
Foto: Anita Hedlund
Bilden ovan från kulningskurs vid Hornstämman i Dunker, Flen, för några år sedan.
En typisk kulningspose för mig ;)
Hoppas vi ses vid något kurstillfälle, alla som kan låta kan lära sig kula!
 
Att starta upp bloggandet igen har för mig varit en lång startsträcka. Jag bloggade konsekvent nästan varje dag under drygt ett år när mitt yngsta barn var litet. Det var så härligt lustfyllt att skriva av sig och det gav mina föräldradagar en större mening mellan bebis och allt som hör därtill. Just idag fyller min yngsta 9 år så det var alltså rätt längesen mitt tangentbord glödde för jämnan. Lite sporadiskt bloggande har det blivit under åren men jag har aldrig lagt ner någon större tid och kraft på det.
 
Those were the days... Min son kör tåget ända in i köket 2012. Bild hämtad från min gamla blogg "Mamma K och världen" - den finns inte kvar publikt på nätet men jag har sparat allt. Fina minnen.

Hursomhelst - jag har saknat det. Bloggandet. Skrivandet. Formulerandet och funderandet. Att skriva mina tankar gör mig närvarande och levande på ett skönt sätt. Och jag har varit allt annat än just levande under det senaste året. 2018 försvann i en hopplös dimma. Det ljusnade lite under oktober och november men sen blev det dimmigt igen.

Jag har varit sjukskriven i över ett år, helt borta från mitt jobb som sångerska, yrket jag passionerat utövar. När jag var liten sjöng jag redan innan jag kunde prata och sången har varit mitt kall i över 20 år. Onsdagen den 2 maj 2018 vaknade jag upp efter en operation och fick veta att jag drabbats av stämbandsförlamning. Ridån gick ner obeskrivligt hårt efter det beskedet kan jag säga.
 

Nu vill jag flyga igen! Sjunga, leva, skapa, vara en bra förälder och förebild, upptäcka och lära mig nya saker. Jag vill låta mig inspireras av alla fantastiska människor jag möter var jag än vänder mig. Jag vill dela med mig av min musik till alla som vill lyssna. Jag vill berätta om hur det var när min sköldkörtel blev sjuk och jag med den. Hur jag har tacklat och parerat sorg, ilska och uppgivenhet som genomsyrat mitt liv under en längre tid. Det finns så många människor som lever med sjukdom i sköldkörteln och aldrig får den hjälp de behöver. En del vet inte ens om att det är en sköldkörtelrelaterad sjukdom de lider av.

Jag är ingen läkare eller expert. Eller jo - förresten - jag är expert på mig själv, min kropp och min historia. Denna blogg kommer genom ord, musik och mina upptäckter om hur jag vill leva mitt liv bjussa på en massa saker. Jag ser fram emot många nya, spännande och intressanta möten och dialoger. Det vore synd och skam att vänta tills blogg-layouten är perfekt, för det blir den aldrig. Nu börjar jag.
 
Försöker förlika mig med att jag har en ny form på min haka och ett 10 cm ärr som löper rakt över halsen. Jag provar just nu Spotner - Scar Gel. Och tejpar över när jag är i sol. ---> Någon som har en mirakelkur på hur man blir av med ärr?

KARIN ERICSSON BACK

Sångerska, musiker och pedagog. Mångfacetterad dalkulla med bopålarna nedslagna i myllan på den sörmländska landsbygden.

Jag började sjunga innan jag kunde prata och har aldrig slutat. Inom mig sjunger jag mest hela tiden. Jag sjunger själv och jag sjunger med andra. Jag har stått på scen sen tidiga tonåren och haft sång och musik som yrke i 20 år.

2011 drabbades jag av Graves sjukdom (hypertyreos) för första gången och 2017 var det dags igen. Sedan mitten av 2018 lever jag utan sköldkörtel. Ett nytt liv.
Nu bloggar jag om hur det är att komma tillbaka efter ett mycket "dimmigt" år.
 

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

-

Arkiv

Etiketter

Länkar

utbildningar

Kungliga Musikhögskolan 1998-2002
Musikerutbildning, sång
Institutionen för folkmusik

Kungliga Musikhögskolan 2002-2004
Pedagogisk påbyggnad, sång
Institutionen för folkmusik

Om Karin

skills

Sång, kulning och lockrop
Fiol, autoharpa och piano
Körledare & dirigent
Sångpedagog och sångcoach
Musikarrangering
Projektledare och regissör
 

rötter

Född och uppvuxen i Rättvik vid Siljans strand. Föll hårt för folkmusiken i Bingsjö 1990 och köpte en fiol. Så började det. Så har det fortsatt.

uppdrag

I urval:
Turnéer i Europa, Asien, USA
Galor i Blå Hallen & Gyllene salen
Polarprisgalan, TV- och radio
Skivinspelningar