BLOGG - musik & mellanrum

Vad jag gör, min syn på livet och saker jag gillar

2019 > 02


Idag får ni säga hej till mitt alterego Britt-Marie! Hon tar på sig glasögon och läppstift och kryper fram när det är dags att göra, för mig, läskiga eller obehagliga saker. Prata i telefon med okända människor, skriva sälj-eposts, grabba tag i högar av papper där ovissheten om vad papperen egentligen betyder är stor osv. Har med andra ord en dag fylld av administrativt arbete. Tjo. Roligare än så blir det inte.
 

Här inne har jag/Britt-Marie spenderat större delen av dagen. Mitt lilla hus. Min studio. Min singing cave. Tänkte att ni ska få titta in nån dag och se er omkring.
---> Vill ni det?

Ser i denna sidas statistik att det faktiskt är ett gäng som kikar in här då och då. Vill ni lämna ett avtryck i kommentarerna får ni väldigt gärna göra det. Det vore så intressant att veta vilka som hittar hit.
 

Idag tänkte jag snickisnacka lite om kulning. Denna fantastiska röstteknik som gett mig så mycket genom åren. Först en kort historisk tillbakablick, vad är egentligen kulning?

Kulning är sprungen ur den svenska fäbodtraditionen. Kvinnorna i jordbruksfamiljer tog sommartid djuren från gården i byn till fäbodarna - detta för att åkermarken i byn skulle kunna odlas istället för att tjäna som bete till djuren. Fäbodarna var ofta belägna på en höjd omgiven av skog och ängsmark. Där fick djuren gå fritt och beta. För att hålla ordning på dem använde kvinnorna sina röster, lockade och ropade. De meddelade sig sinsemellan också, kunde göra sig hörda milsvida omkring om t ex en ko saknades eller om vargen lurade. Ett oerhört effektivt kommunikationssystem alltså!

Att kula är fantastiskt stärkande i kropp och själ för utövaren. Och som lyssnare kan man få sig en magisk upplevelse - allra helst utomhus i fuktig luft, gärna vid ett mindre vattendrag med skog omkring. Under Falu Folkmusikfestival anordnades många kvällar med vallmusik runt Stångtjärn som ligger några kilometer från centrala Falun. Stångtjärn har just perfekta förhållanden, ljudet bär iväg över vattnet och rumlas runt i skogen.
 

Jag minns inte exakt när jag blev medveten om kulningens existens. Tror att jag var i tidiga tonåren. Jag började spela fiol när jag var 12 år och sen blev jag rätt kvickt besatt av folkmusiken. När det var dags att välja gymnasium så ställde jag in siktet på att gå estetiska programmet med inriktning musik vid Haraldsboskolan i Falun. Och så blev det. Jag och några av mina musikerpolare blev inbjudna att provspela i folkmusikgruppen Gränslöst som då var verksam i Falun. Kul tyckte vi - nu lär vi visa framfötterna! Stefan Westerberg som ledde gruppen kastade ut frågan om någon kunde kula? Jag såg min stora chans och räckte snabbt upp handen. Grejen var den att jag hade aldrig kulat förut, mer än att jag gjort något halvhjärtat försök under nån skogspromenad. Hursom - jag reste mig upp och ”la av” en kulning. Och jublet efteråt var stort, alla tyckte det var grymt att jag kunde kula! Fake it till you make it tänkte jag. Det funkade ju!

Efter min spontana premiärkulning insåg jag att jag behövde mer kött på benen och anmälde mig raskt till en kulningskurs för Britta Röjås. Av Britta lärde jag mig verkligen tekniken på riktigt och många snygga fraser och melodier. Den perfekta språngbrädan för att fortsätta kula och lockropa.
 

Kulningen har inneburit så mycket glädje och äventyr i mitt liv. Resor, miljöer, människor, situationer jag aldrig nånsin skulle hamnat i om det inte varit för min kunskap i kulning. Idag stegade jag ut i solen efter lunch och kulade mig varm och glad under nästan en hel timme, den känslan, wow! Stämbandsförlamningen jag drabbades av i maj 2018 satte, tack och lov, inte några spår i min röst.

Vill du hänga med mig och få mer info om vad jag gör  - se till att följa mig på sociala medier, jag finns på
Instagram - @backkarin
Facebook - www.facebook.com/karinericssonback
Länkar finns också längre upp på sidan!
Idag har jag t ex delat med mig av flera olika videos där jag kular och ropar.

>> Är du intresserad av att lära dig kula?
Här finns info om kurser jag kommer ha under vår och sommar >>
Hoppas vi ses vid något tillfälle, välkommen med din anmälan!
 
Jag bjussar dig på våren idag, varsågod!

Jisses vad jag n j u t e r av våren som råder hos mig. Kanske kommer det ett bakslag med snöglopp, på-nollan-väder och värsta sortens slaskväder men det struntar jag i. Nu tar vi ut glädjen i förskott hörrni! Det har jag lärt mig att göra. Hitta en plats utomhus med sol i lä och njut en kopp kaffe eller te. M-m-m.

Min förra vår var tyvärr inte lika njutningsfull, jag orkade inte ta in ljuset och allt det härliga som kommer med vårens inträde. Jag hängde rätt ofta tidiga mornar på Gnesta vårdcentral. Lämnade olika typer av prover då jag svajade rätt rejält i mitt mående. Fastande skulle jag såklart vara, frukosten fick vänta. Med spår av kuddavtryck i ansiktet drog jag på mig första bästa klädesplagg som fanns närmast sängen. Sov-ruffsiga håret åkte upp i en knut och så snabbt ut till bilen och in till Gnesta och vårdcentralen.

En av dessa dagar, när livet kändes åt det tyngre hållet, begav jag mig till ICA efter avklarad provtagning. Handla det viktigaste, snabbt in, snabbt ut. Vid kassan hörde jag en röst: ”Ursäkta mig”. Åh nej, hann jag tänka, nån vill prata med mig, jag orkar inte. En okänd, yngre kvinna berättar glatt för mig att hon totalt köper min stil. Mina kläder, mina skor, mitt hår - jag rockar helt enkelt. Tror och hoppas att jag i mitt förvånade tillstånd lyckades få ur mig ett tack. När jag gick ut till bilen kände jag mig hundra gånger mer levande än när jag gick in på ICA. Den där korta, blixtsnabba kommentaren gjorde min dag. Jag har tänkt på tillfället många, många gånger sedan dess.

Alltså, det är så häftigt hur en sån liten grej, okända människor emellan, kan bli så betydelsefull! Jag blir alldeles rörd när jag tänker på det. Det här med att vara bjussig är så viktigt och det vore så härligt befriande om det fick ta större del i våra liv. Det är så lätt! Gratis åt båda håll! Bjussa mera, helt enkelt! Jag försöker göra det så ofta jag kan. Har det lite som en sport att - till okända människor- lämna en beundrande komplimang. Det som är en liten gest från mig kan bli något stort hos en annan.
Nu går jag ut i våren!
 
Etiketter: bjussa mera, våren

En bloggidé jag har är att fredagar har TIPS! som stående tema. Jag tipsar om precis vad som helst. Idag vill jag slå ett slag för att göra sin egen mandelmjölk och av ”mandelsmulet” som blir över - energifyllda små mandelbollar.

Under resten av mitt liv är jag bunden vid externt sköldkörtelhormon - eftersom jag inte längre har någon sköldkörtel som kan producera hormonet. Just nu tar jag Euthyrox varje morgon, en medicin som är väldigt lik Levaxin. Levaxin är den mest använda typen av syntetiskt sköldkörtelhormon.

Mejeriprodukter hämmar upptaget av Euthyrox och eftersom jag är intresserad av att maxa min hälsa så skippar jag det på morgonen. Istället tar jag mandelmjölk i dagens första kaffekopp - och jag fixar den själv. Superenkelt och grymt gott. Passar utmärkt i smoothies också.

Detta behövs:
200 gr sötmandel (med skal)
7-10 dl vatten
Saft-maja (tygduk med ställning) eller finmaskig sil
Bunke
Flaska att förvara mjölken i
 

Lägg sötmandeln i blöt, förslagsvis över natten.
Skölj sedan mandlarna i vatten, lägg dem i en mixer och häll på typ 7-10 dl vatten. Häller du på 7 dl får du en krämig dryck, typ kaffegrädde. Tar du 10 dl blir det mer ”standard” mjölk. Jag brukar ta runt 8 dl för då tycker jag den blir perfekt och passar i kaffe.
 

Mixa runt i några minuter för att mandlarna helt ska finfördela sig. Sen häller du över allt i en saft-maja och låter det rinna av. För att få ut all dryck är det bra att ”mjölka ur” tygduken, om det är en sån du använder. Jag brukar ta loss duken från ställningen och klämma försiktigt på mandelmassan så kommer det ut nån deciliter dryck till.
 

Nu är mandelmjölken färdig! Häll upp på flaska eller dylikt och förvara i kyl. Kan inte säga exakt hur länge den håller sig för min brukar ta slut rätt snabbt. Men säkert en vecka i alla fall.

Det överblivna mandelsmulet går alldeles utmärkt att använda till att göra mandelbollar - goda små bollar som funkar som extra energiintag närhelst man behöver.

Mandelsmul (överblivet från mjölktillverkningen)
1,5 dl rostade kokosflingor
Ca 100 gr kokosolja eller smör
Kardemumma, kanel, ingefära etc. efter tycke och smak
Ev steviadroppar (naturlig sötning, påverkar ej blodsockret)
Matberedare eller stavmixer

Lägg ner mandelsmulet i en mixer, matberedare eller använd en stavmixer. Rosta kokosflingorna i torr stekpanna. Häll ner hälften av kokosflingorna i mandelsmulet. Tillsätt kokosolja eller smör (jag föredrar kokosolja utan smak) runt 100 gram är lagom men jag brukar känna mig fram till lagom konsistens. Krydda med kardemumma, kanel, ingefära - här kan man gå lös hur man vill. Önskas sötning funkar det fint att droppa i lite steviadroppar. Obs att det behövs väldigt minimal mängd stevia, blir det för mycket smakar det inte bra… Börja med 4-5 droppar och provsmaka dig fram. När du fått till en smet är det bara att börja rulla bollar och låta dem få en liten slutfinish av kokosflingor. Jag brukar göra mina bollar rätt små, tänk munsbit storlek. Funkar utmärkt att frysa, jag har alltid en låda mandelbollar redo i frysen!

Receptet på mandelmjölk hittade jag på den den fin-fina bloggen Fredrik bakar, så värt att hålla koll på den om du gillar att baka och laga mat. Fredrik är fotograf och bilderna i bloggen är helt magiska. Mandelbollarna har jag komponerat ihop själv efter eget huvud.

Nu ska jag ta tåget till Stockholm för en spännande eftermiddag tillsammans med kollegor jag inte träffat på länge.

Trevlig helg och lycka till med mandelmjölkandet om ni testar!
 
Etiketter: tips, recept

Jag har infört en ny grej när jag lunchar hemma - LUNCHBOKEN! Supertrevligt initiativ som jag själv hittat på! ;-) Jag läser helt enkelt i en bok när jag intar min mitt-på-dagen-måltid. Har precis avslutat Anders Ströms bok ”Fenomenet Ingvar Kamprad - en bok om hans liv”. Anders Ström skriver så himla bra tycker jag. Boken innehåller mycket fakta men är levande och det vilar någon slags poetisk känsla över språket som tilltalar mig. Skön rytm. Perfekt lunchbok skulle jag säga, väldigt intressant men ändå inte den där bladvändaren som gör att man inte kan sluta läsa, risk att lunchrasten drar ut på tiden då…

När jag och familjen var på IKEA senast droppade jag en massa fakta och anekdoter bl.a om hur IKEAs ta-själv-lager uppstod. Ett väldigt spännande företag att läsa om och inspireras av. IKEAs tillkomst och det sätt Ingvar byggt upp och utvecklat företaget på är bara så imponerande.
Läs mer om boken här >>
 

Idag grabbade jag tag i Bo Setterlind innan jag lämnade min studio för lunchbreak - samlingen Stryk molnet från din panna. Jo tack Bo, det behövs både titt som tätt.

Jag har gillat Bo Setterlind så länge jag kan minnas. Upptäckte honom när jag som liten läste dödsannonser i Falu Kuriren hemma i Rättvik. Jag läste och tårarna trillade. Lyckan när jag fattade att det gick att sjunga nästan alla dikter - de var ju också sånger!

Faktiskt var alla dessa dödsannonser med sina vackra dikter och hälsningar inkörsporten till mitt intresse för visor och folkmusik. Det melankoliska och vackra talade till mitt lilla hjärta, gjorde avtryck och stannade kvar. Idag, när solen har silat sig in genom alla fönster och värmt upp både mitt hus och mina fötter fastande jag för denna lilla pärla till dikt:

En liten flöjt har vaknat,
den börjar dagen med en dans.

Jag gläds åt rytmen som ett barn
och nynnar som om ondska inte fanns.

Vad det är skönt att leva, när ej endast törnen
men också toner smyckar livet.

 
Solen var extra närvarande idag och jag har också känt den där sköna känslan av att musiken smyckar mitt liv igen, efter alla törnar som jag gått på. Tonerna föll genom improvisation på plats under inspelningen så detta är alltså musik under utveckling, ett första utkast, ingen färdig sång. Men jag vill ändå dela med mig av den. För slår den an något hos mig slår den med allra största säkerhet an hos någon annan.

Bo Setterlind står för orden och jag för tonerna. Jag sjunger och kompar mig själv på min hang (hand pan).
 

Work in progress - SOLFLÖJT


Hej då solen, tack för idag och tack för fräknarna.
 

Sommaren 2011, veckan efter midsommar, jobbade jag med Låtläger Sörmland.
Ett 40-tal ungdomar, kursgård, fantastiska kollegor, folkmusik i massor, strålande väder, bad, god mat - rätt perfectemundo kort och gott. Jag undervisade i sång och ensemblespel men helst ville jag tillbringa tid i kylrummet innanför köket. Något var fel. Jag var ohemult varm och trött men hade ändå svårt att sova. En pulserande, tryckande känsla kom inifrån mig själv och kylrummet var räddningen. Svalt, mörkt, tyst.

Låtlägerveckan tog slut och jag kom hem och vilade. Hade inga måsten men var ändå grymt stressad. Över vad? Jag förstod inte. Några veckor senare drog jag till Spanien med familjen. Där tillbringade jag mest tid i sovrummet med alla gardiner fördragna.
Nu hade huvudvärken from hell tillkommit och hjärtklappning. När vi var på väg hem till Sverige fick jag ett utbrott på flygplatsen när vi stod i boarding-kön. Jag ifrågasatte med hög röst och fäktande armar ventilationen och den uppenbara avsaknaden av air-condition. Jag var så varm. Arg. Och omänskligt trött, seg och ofokuserad men ändå stressad.

Märkligt nog så sökte jag inte vård direkt när jag kom hem. Vi for istället vidare till Dalarna för att hälsa på min släkt. Några dagar in på besöket märkte jag sent en kväll att min puls var väldigt hög. Vad jag än gjorde gick den inte ner, låg på 130 slag/min.
Morgonen därpå åkte jag in akut till Mora lasarett för undersökning. Läkaren jag träffade misstänkte hypertyreos (överproduktion av sköldkörtelhormon) direkt men hänvisade mig till vårdcentralen för provtagning.
 

Efter besök på vårdcentralen fick jag betablockerare för att ta ner min puls och order om att vila. När jag kom hem till Gnesta blev jag inskriven på Medicinkliniken vid Nyköpings lasarett. Där fick jag diagnosen Graves sjukdom - mer info här >>

Medicinsk behandling rullade igång i tablettform med Thacapzol. Thacapzol "stänger av" sköldkörteln och produktionen av hormon. Efter några veckor fick jag börja ta Levaxin som är syntetiskt framställt sköldkörtelhormon - tyroxin, T4. Jag fick fortsätta ta betablockerare ett bra tag då mitt hjärta fortsatte rusa och pulsen var väldigt hård.

I dryga två år medicinerade jag med Thacapzol och Levaxin. På dessa år sjönk de antikroppar som min kropp själv börjat producera ner till nästan noll-strecket. Jag gick av medicinerna, fick gå på täta provtagningar för att kolla mina hormonnivåer och mina värden höll sig där de skulle. Jag var frisk.
 

Vi är idag många människor som lever med sjukdomar relaterade till sköldkörteln.
En del får hjälp och blir friska. Andra kämpar hårt för att råda bot på det som är fel. Sköldkörtelförbundet driver kampanjen De vårdlösa som syftar till att belysa den problematik som finns inom vården av sköldkörtelsjuka i Sverige idag. 92 000 mår dåligt trots behandling och 46 000 är för sjuka för att arbeta. Det finns också ett stort mörkertal av människor som lever med hormonavvikelser utan att veta om det, som blir felaktigt diagnostiserade och felmedicinerade.

---> Har du någon i din närhet som har problem med sköldkörteln eller är du själv drabbad? Berätta gärna din historia för mig om du vill! Använd kommentarsfältet eller posta direkt till mig under kontakt, överst på sidan i menyn.
 

En grej jag har ägnat mig åt under mitt utan-jobb-år är att hitta ett smart och effektivt sätt att strukturera upp mitt arbete på. Som frilans har jag ständigt flera projekt att styra upp och det har tidigare varit mer regel än undantag att mina veckor blir överbokade av jobb. Det här är inte exklusivt gällande för oss frilansande varelser - det är ett samhällsproblem i stort. Och de flesta tycker att det är roligare att säga ja än nej.
Hur få tiden att räcka till det man vill och behöver?

Min nya mall för att planera in mina arbetsuppdrag har fått rubliken ”En rimlig vecka”. I korthet går det ut på att en obokad vecka inte har någon färg alls i min jobbkalender. Bokar jag in något blir veckan gul. Allteftersom veckan fylls på ställer jag mig frågan om det är rimligt att boka på mer. Jag lägger in tid för återhämtning och även inhämtning - alltså att jag ser till att ha utrymme för vila INNAN jag ska prestera och leverera, inte bara efteråt. När en vecka känns fylld markerar jag den grön och grönmarkerade veckor är fullbokade veckor. Då ska där inte bokas in fler uppdrag.

Ska bli spännande att se hur denna idé fungerar i praktiken. När jag tittar tillbaka i min kalender för tidigare år ser jag att många veckor är HELT SJUKT orimliga. Jag fattar inte hur jag pallade med. Eller det gjorde jag ju inte heller - jag blev sjuk. Inte bara en gång, utan två. Mer om det imorgon.
 
Foto: Patrik Bonnet
Foto: Patrik Bonnet

Jag kommer jag ä n t l i g e n återförenas med mina kollegor i Irmelin senare i veckan! Maria Misgeld och jag träffades i höstas över en kopp kaffe men Eva Rune har jag inte träffat på över ett år. Jisses! Men vi har självklart snickisnackat i telefon.
På fredag är målet fixa nya pressbilder i Stockholm och det är Patrik Bonnet som fotograferar - han har även fotat bilden ovan, från en konsert i Sofia kyrka, Stockholm.

—> NYHET! Jag får titt som tätt förfrågningar om jag ger några kulningskurser - och ja, nu har jag äntligen ett gäng tillfällen på gång! Inga förkunskaper krävs, bara lust till att ropa, locka, kula och använda rösten.

4 maj håller jag i en workshop i Stockholm på Kulturama,
info och anmälan här >>

18 maj håller jag i en kursdag kl. 11-16 vid Sigridslund Café & Handelsbod, Årdala, Sparreholm, Sörmland, anmäl dig här >>

3-4 juli håller jag en 2-dagarskurs i Boda, Rättvik, Dalarna,
info och anmälan här >>
 
Foto: Anita Hedlund
Foto: Anita Hedlund
Bilden ovan från kulningskurs vid Hornstämman i Dunker, Flen, för några år sedan.
En typisk kulningspose för mig ;)
Hoppas vi ses vid något kurstillfälle, alla som kan låta kan lära sig kula!
 
Etiketter: kurs, irmelin, frilans, sång, kulning
Att starta upp bloggandet igen har för mig varit en lång startsträcka. Jag bloggade konsekvent nästan varje dag under drygt ett år när mitt yngsta barn var litet. Det var så härligt lustfyllt att skriva av sig och det gav mina föräldradagar en större mening mellan bebis och allt som hör därtill. Just idag fyller min yngsta 9 år så det var alltså rätt längesen mitt tangentbord glödde för jämnan. Lite sporadiskt bloggande har det blivit under åren men jag har aldrig lagt ner någon större tid och kraft på det.
 
Those were the days... Min son kör tåget ända in i köket 2012. Bild hämtad från min gamla blogg "Mamma K och världen" - den finns inte kvar publikt på nätet men jag har sparat allt. Fina minnen.

Hursomhelst - jag har saknat det. Bloggandet. Skrivandet. Formulerandet och funderandet. Att skriva mina tankar gör mig närvarande och levande på ett skönt sätt. Och jag har varit allt annat än just levande under det senaste året. 2018 försvann i en hopplös dimma. Det ljusnade lite under oktober och november men sen blev det dimmigt igen.

Jag har varit sjukskriven i över ett år, helt borta från mitt jobb som sångerska, yrket jag passionerat utövar. När jag var liten sjöng jag redan innan jag kunde prata och sången har varit mitt kall i över 20 år. Onsdagen den 2 maj 2018 vaknade jag upp efter en operation och fick veta att jag drabbats av stämbandsförlamning. Ridån gick ner obeskrivligt hårt efter det beskedet kan jag säga.
 

Nu vill jag flyga igen! Sjunga, leva, skapa, vara en bra förälder och förebild, upptäcka och lära mig nya saker. Jag vill låta mig inspireras av alla fantastiska människor jag möter var jag än vänder mig. Jag vill dela med mig av min musik till alla som vill lyssna. Jag vill berätta om hur det var när min sköldkörtel blev sjuk och jag med den. Hur jag har tacklat och parerat sorg, ilska och uppgivenhet som genomsyrat mitt liv under en längre tid. Det finns så många människor som lever med sjukdom i sköldkörteln och aldrig får den hjälp de behöver. En del vet inte ens om att det är en sköldkörtelrelaterad sjukdom de lider av.

Jag är ingen läkare eller expert. Eller jo - förresten - jag är expert på mig själv, min kropp och min historia. Denna blogg kommer genom ord, musik och mina upptäckter om hur jag vill leva mitt liv bjussa på en massa saker. Jag ser fram emot många nya, spännande och intressanta möten och dialoger. Det vore synd och skam att vänta tills blogg-layouten är perfekt, för det blir den aldrig. Nu börjar jag.
 
Försöker förlika mig med att jag har en ny form på min haka och ett 10 cm ärr som löper rakt över halsen. Jag provar just nu Spotner - Scar Gel. Och tejpar över när jag är i sol. ---> Någon som har en mirakelkur på hur man blir av med ärr?

OM KARIN

Sångerska, musiker och pedagog. Mångfacetterad dalkulla med bopålarna nedslagna i myllan på den sörmländska landsbygden.

Jag började sjunga innan jag kunde prata och har aldrig slutat. Inom mig sjunger jag mest hela tiden. Jag sjunger själv och jag sjunger med andra. Jag har stått på scen sen tidiga tonåren och haft sång och musik som yrke i 20 år.

I bloggen delar jag med mig av mitt arbete som frilansande inom musikbranschen, förmedlar min syn på livet och sånt jag gillar.
I mitten av 2018 drabbades jag av stämbandsförlamning i samband med att min sjuka sköldkörtel (Graves sjukdom, hypertyreos) skulle opereras bort. Efter ett oväntat långt sjuk-break på över ett år tar jag nu nya tag. Känner mig mer inspirerad än någonsin förut!

            UTBILDNING

Kungliga Musikhögskolan 1998-2002
Musikerutbildning, sång
Institutionen för folkmusik

Kungliga Musikhögskolan 2002-2004
Pedagogisk påbyggnad, sång
Institutionen för folkmusik

      SKILLS & UPPDRAG

Sång
Kulning & lockrop
Fiol, autoharpa och piano
Körledare, dirigent
Sångpedagog & sångcoach
Musikkomposition & musikarrangering
Projektledare

Uppdrag i urval:
Turnéer i Europa, Asien, USA
Galor i Blå Hallen & Gyllene salen
Polarprisgalan, TV- och radio
Skivinspelningar

Följ mig på Instagram:

Följ mig på Facebook:

Senaste inläggen

Arkiv

Etiketter

Länkar