Vad har hänt? Tillbakablick nr. 2!

Efter två januariveckor i Göteborg landade jag hemma i Gnesta och kastade mig genast in i arbetet med årets Gnestarevy. Musikarrangemang och sångstämmor hade jag i princip lagt klart under slutet av 2012, nu var det istället repetitioner med orkester och ensamble som var på tapeten. 

Sibbe Fant (trummor), Anders Wolf (klaviatur) och Hannes Beyer (bas) fick lära känna låtar som Björnlundas fel, Hemsktjänst och Snälla pendla med oss. 

Repetition med hela gänget på Frejaskolan. Det ska inte bara sjungas - det ska dansas också, Petronella Lindén (regi & koreografi) berättar hur.

Loreens Euphoria förvandlades i Carina Nilssons tappning till Kontokortet. Och Fredrik Gustavsson fick den stora äran att gestalta ett VISA-kort!

En vecka innan premiär togs Elektron i besittning. Förvirringen var stundtals total hos alla inblandade men efter några svettiga genomdrag började någon slags helhet växa fram. Det putsades och filades på både föreställning och scenbygge till efter midnatt under många och långa men också roliga dagar. Kreativiteten på topp för det allra mesta!

Pusselhäng i pianobaren. Fredrik Gustavsson, Mats Hammarlöf och Per Bormark rekvisitapreppar inför det tråkigaste nummret i föreställningen...

...medan Eva Lysell istället får dra på sig tandtrolls-outfiten och göra det roligaste, galnaste numret!

Gnestas gröna marknad!

När Care of Gnesta-palmerna hamnat på plats var det slutligen dags för premiär. 
VIVA GNESTA - vi ger igen!

Lite premiärdramatik bjöds det på - diskmaskinen i köket utlöste brandlarmet och Elektron fick utrymmas under akt 2. Gnesta brandkår fick sig en dos revy vare sig de ville eller ej. Efter att publiken återvänt fortsatte föreställningen som om inget hänt, brandlarmet blev dock omnämnt i numret Senaste nytt till åhörarnas stora förtjusning.

Där satt den! Att scengolvet var preppat med kom-ihåg-lappar var det ingen som märkte ;)
Som traditionen bjuder efter en premiär följde sedan fint häng, eftersläckning, navelskåderi och interna recensioner av föreställningen tills in på småtimmarna. 

Dagen efter premiären var det horisontellt läge som gällde för mig större delen av dygnet. Annorlunda för mig att arbeta med en föreställning och själv inte vara med på scenen. När det väl är skarpt läge finns det liksom inget jag kan göra, då är mitt uppdrag redan slutfört. Jag tror aldrig att jag varit så nervös inför en premiär. Om jag varit en nagelbitare hde jag inte haft några naglar kvar! En intressant process som gav mersmak, jag hoppas på fler liknande arbetstillfällen i framtiden. 

Tack än en gång alla revyare - det ni bjuder Gnesta på är makalöst fint!
Och tack för att ni ger mig möjligheten att arbeta på hemmaplan.
Gnesta kanske inte är världen men det är platsen där vi valt att leva, Gnesta myser, om du är öppen ser du...

Vad skriver jag om under morgondagen då?
Titta in så ska jag sjunga en sång för dig!

Etiketter: projekt gnestarevyn

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Bloggarkiv

Etikettmoln